När jag som 12-13-åring satt på golvet hemma och vred mig i smärta fattade ingen var det var frågan om. Ett par sekunder senare var smärtan helt borta. Jag försökte sätta ord på smärtan. Som blixtar och eld eller som jag tror att en kraftfull elektrisk stöt känns. Intensiv smärta som då liksom nu får mig att gråta och att bita mig i läppen eller nypa mig själv hårt, hårt för att avleda. Det läskiga är att det kan ibland gå flera månader utan att det händer en enda gång för att sedan bryta ut flera dagar i rad. Man (jag) glömmer bort och får en otrevlig överraskning varje gång. Pratade med min husläkare om detta för en tid sedan och frågade om det kanske kan vara ungefär samma som carpateltunnel syndromet (klämda nerver) i handleden som jag opererade för några år sedan. Ja, det heter Mortons syndrom svarade han och gav mig tipset att skaffa "Pelotter". VARFÖR har jag inte tagit upp detta förr, tänk alla gånger jag fått utstå olidlig smärta i onödan. Om Pelotterna inte hjälper kan man operera sig! Hepp.
PS Om du bor i Stockholm kan jag passa på att tipsa om att Schollbutiken på Kungsgatan stänger ner och där är just nu halva priset på allt i butiken. Inklusive pelotter.
Kram,
Matilda K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv nåt, jag blir så himla glad då!