Berättade nyss för Tina om när jag rymde från mitt dagis. Jag lyckades övertala en kompis att vi skulle lämna den lilla, och för oss väl utforskade, dagisgården som låg mitt i innerstan för att upptäcka världen. Vi smet iväg vid lämpligt ögonblick och vandrade genom Vasastan ner till Vanadisparken. Väl där tiggde vi pengar. Har du en krona? Vi tänkte väl köpa godis misstänker jag. Det lyckades inte så bra så vi begav oss längs med Sveavägen till ett annat dagis (med betydligt roligare gård i vårt tycke). Efter ett tag reagerade deras dagispersonal på de två udda 5-åringarna som inte hörde hemma där och larmade till slut vårt dagis. Innan detta skedde hade dock polisen varskotts och de körde runt med patruller som letade längs med alla gator i området. Stackars dagispersonal och stackras våra föräldrar. Vilken oro!
Tina kontrade med att berätta hur hon, och därmed halva hennes dagisgrupp i ett följe, klättrade upp på ett tak. Det slutade med att brandkåren fick rycka in!
Lika barn leker bäst säger man ju...
Det var ett tag sedan vi jobbade ihop, förra veckan var Tina ledig och nu till helgen blir jag borta. Saknar sällskap!
Kram
Matilda K
Jag är också en rymmare ;)
SvaraRaderaInte från dagis dock (eller jo, förresten, nu minns jag något om det. Ska kolla med min mor om det stämmer...) utan från farmors hus. Var så arg på alla vuxna som bara tapetserade och tyckte att jag var i vägen, så jag tog hunden med mig och gick. Och gick. Långt. Till dammen...
måste nog blogga om det här.
Kram!