I över ett år har han sparat Rasmus.
Det säger kanske inte er så mycket men tro mig, det är i sig självt en stor bedrift. I huvudsak för att han brås på mig. Varför spara när man kan köpa verkar vara en ärvd tanke, i rakt nedstigande led.
Det har ibland känts taskigt att säga "Du får spara då!" men jag försöker någonstans att dels balansera upp en långt mer frikostig (läs bortskämd) tillvaro, som han för den veckan han inte är här, med någon sorts meningsfull uppfostran. Det är ofta så det blir i dessa varannan-veckas-familjer gissar jag. Två olika världar med olika förutsättningar och regler.
Idag åker vi hur som helst till stan för att köpa en annan pojkes X-box och det glittrar i ögonen på min son som ska göra sitt livs största affär, hittills.
I alla fall på sin mamma-vecka.
Kram,
Matilda K
I har också sparat och sparat. Ett wii ska inhandlas och till det wii fit.
SvaraRaderaTror absolut saker får ett större värde om de har sparat och köpt det själv. Sen kan man ju själv bidra till det där sparandet med en litet bidrag då och då ;)