Opp amaryllis!

God morgon på er,
jag citerar Bellman


Opp amaryllis! Vakna min lilla!
Vädret är stilla,
luften sval.
Regnbågen prålar,
med sina strålar
randiga målar
skog och dal.
Amaryllis låt mig utan våda
i Neptuni famn dig frid bebåda!
Sömnens gud får icke mera råda
i dina ögon, suckar och tal!

Well, jag har försovit mig varje dag hela den här veckan. Sätter inte ens mobillarmet på snooze längre utan stänger av i sömnen, vaknar med ett ryck en halvtimma senare. Tänk vad de där ynka 30 minutrarna gör allt så mycket jobbigare! Frukosten hamnar i vrångstrupen, makeupen på sniskan och barnen lämnas med bara 1 sekunds marginal. Efter det hamnar jag i stans värsta bilkö och resan till jobbet tar ungefär dubbelt så lång tid som om jag hade åkte 30 min tidigare.

Inget av allt det där är något som jag funderar på i den sekund som jag stänger av väckarklockan, jag vill bara helt enkelt inte opp.

Nu kanske du sitter och tänker att varför går hon inte bara och lägger sig en halvtimma tidigare? Men se det hjälper inte, det är mörkrets fel. Jag vill helt enkelt inte kliva upp när det fortfarande är mörkt ute...

Kram,

Matilda K