Jag ruvar på en hemlighet.
Ett litet frö är sått och det ska nu vårdas ömt för att få bästa möjlighet att växa upp till en fin planta.
Nej, jag är inte gravid.
Jag vågar inte berätta mer nu för allt är jättehemligt och likt ett litet barn kunde jag inte hålla mig. Det bubblar och spritter i hela kroppen och jag vill berätta för allt och alla innan jag spricker. Måste sansa mig så att jag inte råkar försäga mig nu. Fortsättning följer definitivt.
PS Barbro Lindgrens charmiga böcker Jättehemligt och Världshemligt var några av mina absoluta favoriter i 8-9-års åldern, ett litet tips till er med barn i den åldern!
Meh! Så kan du ju inte säga! Hur ska nu vi kunna vänta på rätt tillfälle;)
SvaraRaderaHihi...det är spännande med hemlisar. Men ack så svårt att hålla.
Och vänta på att få veta:)
Susanne
Åhå, spännande!
SvaraRaderakram
Skumt! Nu smittade den där pirriga känslan till mig, fast jag inte har någon hemlis... Det måste betyda att du gav en riktigt bra beskrivning av känslan :)
SvaraRaderaSå himla spännande och kul det låter!
*vill veta, vill veta, vill veta*
Ha, ha så känner jag med! :-) Så svårt att hålla hemligheter- jag vill berätta det för taxichauffören eller vem som helst! Ibland känns det som om jag måste hålla på det, för annars blir det inte av och ändå har jag så svårt att hålla mig! Vill vara sådär mystisk som avslöjar saker i rätt ordning, men jag är som en öppen j-a bok som måste säga allt.. Det kliar och spritter i mig innan jag får säga det! Barbro Lindgren böcker var även mina favoriter! :-)
SvaraRaderaDen anonyma var alltså jag, Tina :-)
SvaraRadera