Har ordnat så att Sara kommer och stänger butiken idag. Jag måste hinna med en hel del inköp på kvällskvisten. Vad som ska inhandlas kan jag tyvärr inte yppa eftersom jag vet att min familj tittar in här lite då och då.
Så... om ni ser en något förvirrad kvinna med lite tufsigt hår med vild blick så är det möjligen jag. Känner lite lätt hur paniken tar tag i mig. Hur ska jag hinna allt? Hur kunde det bli så här? Här har jag stått på jobbet och slagit in julklappar de senaste 5 veckorna och så plötsligt är det om jag inte fattat att NU ÄR DET JUL. På riktigt. Nästan i alla fall.
Jag tror att nackdelen med att planera jul, skylta jul och prata jul hela tiden är att när den faktiskt står för dörren och det gäller mig och min egen familj då har jag redan gått vidare. Jag tänker vita tulpaner, videung, vårgrönt, sushi och slingor i håret. Hur knäppt är inte det på en skala?
Vad jag menar är nog att jag sörjer lite att själva magin försvinner när man "tvingas" frambringa alla känslorna så långt i förtid. Emellanåt blir jag väldigt less på den allmänna komerciella cirkusen, inklusive min egen.
Nej, nu ska jag tänka gnistrande snö, varm glögg, brasa och småfåglar i träden. Så det så.
Kram,
Matilda K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv nåt, jag blir så himla glad då!