Funderar på livet idag.
Livets gång och mening och hur man eventuellt skulle kunna få vissa ögonblick att räcka längre. Känner mig som det lilla barnet, som med munnen så full av godis att saliven rinner utanför, säger "det räcker inte, jag vill ha mer".
Hur får ni tiden att räcka?
Jag vill allt på en gång. Förverkliga mig själv, vara en bra och engagerad mamma, en förstående fru och livspartner, en god dotter, en bra vän osv. Samtidigt är jag livrädd för att bränna ut mig och bli som ett gammalt livlöst träd utan näring.
Jag tycks inte förstå uttrycket "det gäller att prioritera".
Jag kanske inte vill förstå?
Kram
Matilda K
Ps angående förra inlägget
Jag velar lite fram och tillbaka vad gäller färgsättningen i hallen i torpet. Det bruna golvet är inte så kul men det är smutståligt. Om man gör väggarna lite vanilj (inte gula och inte vita) kanske det funkar ihop? Tar gärna emot tips och förslag! I den övre hallen är det också en enkel spontad vägg + en liten vägg med tapetyta (väggen där 2 dörrar leder in till våra 2 sovrum) Så jag ska även hitta en liten snutt tapet som skall passa in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv nåt, jag blir så himla glad då!