Med alla sinnen

Tog en morgonpromenad i morse (på mannens rekommendation) för att rensa huvudet och för att få lite frisk luft innan jag sätter mig att jobba vid datorn resten av dagen.
Tolle promenerar vid min sida och jag slås av hur olika vi uppfattar världen omkring oss. Han går med huvudet riktigt nära marken och ömsom drar in luft i nosen ömsom frustar ut den för att filtrera alla dofter. Uppenbart upprymd av skogens alla dofter (som passerar mig helt obemärkt) Jag gissar att det mestadels så här års doftar av andra hundar och djur som lämnat sina för oss människor osynliga spår. Om Tolle promenerar med hjälp av sitt doftsinne så promenerar jag definitivt med mina synintryck. Det är så fantastiskt vackert just nu! Det enda som hörs är ljudet av fallande löv som landar marken. Jag bannar att jag inte fick med mig kameran och lämnar av Tolle hemma för att gå ut en runda till, denna gång är det bara jag och kameran.

Rönnen framförför huset lyser vackert i några dagar till.

Det lilla lokala tåget passerar strax bakom vårt hus. Jag korsar för att nå skogspartiet.

Förundras över hur hjärnan fungerar, det finns inte ett enda problem i hela världen som kan jobba sig förbi mina synintryck som fullkomligen tar över all annan verksamhet. Det lilla och obetydliga är det vackraste och allt, precis allt, står ut som det finaste som finns. Ormbunkarnas gråbruna dekorativa blad, de gula frostnupna björklöven som ligger på bar backe, det stilistiska blåbärsriset som står som spön i backen, de vackra ekbladen som ser ut som om de vore doppade i florsocker. Jag njuter och hjärnan insuper varenda detalj som om den behövde det för att orka med den tid som snart kommer när allt är avlövat och kalt. Kanske är det så? Passa på att tanka lite ni också om ni har möjlighet!
Kram
Matilda K