Om att tömma ur sig, eller inte

My mind just went blank, he said.

My life just went blank, I said.

Det är nog inte så illa som det verkar. Eller så är det precis just det det är. Jag talar i gåtor jag vet. Om detta var min privata dagbok skulle jag fylla sida upp och sida ner med alla tankar som rasar. Nu säger jag A men inte B. Förlåt. Min sinnesstämning lyser igenom och jag funderar på hur jag ska kunna ventilera och släppa ut mina känslor. En blogg vore ett perfekt forum men å andra sidan är det svårt då det inte bara handlar om mig. Jag har en tid bokat med en terapist. Hyser stora förhoppningar ena dagen för att nästa dag undra om jag verkligen ska gå dit. Jag har ett mycket ambivalent förtroende för psykologer/terapister/samtalspartners. Antar det som styr är mina egna förväntningar i stunden. Jag tror att jag önskar någon som bara lyssnar. Är helt säker på att om rätt knapp trycks på så kommer jag att gråta, och gråta och gråta. Länge. Tills det tar slut och jag kan starta om. Jag har varit lite för stark lite för länge. Att vara mamma handlar väldigt mycket om att sätta sina barn i första rummet men nu måste jag fokusera på mig och mina egna känslor. Precis så.

Kram

Matilda K

terapist
terapeft
terapeut
just det!