Förstora på egen risk. |
En morbid bild, jag vet. Kände mig lite som CSI när jag satte mig på huk och fotograferade den nyss. Hoppas verkligen inte att döda kråkor har någon djupare mening än att det är just det, en död kråka. Den här ligger nedanför huset, intill vår förrådsingång. Ett litet vardagligt mysterium. Försöker se vad som hänt. Inga krossade rutor, den har nog inte försökt flyga igenom ett fönster. Kanske fick den alzheimer och blev förvirrad, krockade med vår panel? Inga synliga skador på panelen. Den är väl för stor för att ha råkat ut för grannarnas katter ändå? Blod på klor och näbb tyder ändå på en viss närstrid? Skulle den störtdyka på en mus (det finns gott om dem) och beräknade nerslaget fel? Tänker att klart att en kråka måste kunna dö av hög ålder rätt och slätt och om den råkade befinna sin på hög höjd just som den dog blir ju fallet ganska massivt vilket förklarar blodet i gruset. Hur som helst, herr Karlsson får lyfta undan den när han kommer hem och fram tills dess funderar jag vidare. Eller inte.
Kanske är allt bara ett tecken på min ganska händelsefattiga tillvaro som gör att små trivialiteter blir till sensationer eller så har jag helt enkelt läst för många deckare.
Ps I köksfläkten skrapar det och kvittras titt som tätt, jag tror att mesrackarn bygg sig ett bo där men vi lever i samförstånd nu. Jag knackar lite på fläkten innan jag sätter på den varje gång och då blir det tyst som att han lämnar och låter mig använda fläkten en stund.
Kram
Matilda K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv nåt, jag blir så himla glad då!