Bara för att.
Det är alltid sorgligt när människor går bort, särskilt om de går för tidigt och till cancer.
Året 1987 var jag som utbytesstudent i USA och jag tror att jag såg filmen 4 gånger på bio med mina nyvunna tjejkompisar. Stans enda biograf var smockfull så länge filmen visades där...
En klassiker!
Såg filmen med våra barn i våras och 13-åringen uppskattade den fullt ut. Så klart, filmens ganska oskyldiga romans är ju tidlös.
Kram
Matilda K
tisdag 15 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv nåt, jag blir så himla glad då!