Jag nämnde att jag är döpt efter en båt i ett tidigare inlägg. Eller båt och båt. Fartyg kanske kommer närmare verkligheten. Tavlan på Mathilda Christina som hängde i finhörnet i vårt vardagsrum när jag växte upp hänger nu i vårt kombinerade matrum/vardagsrum. Det finns en fin berättelse om det här skeppet och det är tack vare den som jag har fått mitt namn.
När min farfar och farmor träffades som unga uppdagades en dag som farfar besökte farmor i hennes föräldrahem att deras respektive pappor hade varit sjökaptener på samma skepp. Med flera års mellanrum dock. Fartyget hette Mathilda Christina och det finns en sägen som berättar att vid namngivningen var det ingen som visste vad båten skulle få heta. Då passerade en lappflicka på kajen och sa "Ge henne mitt namn så skall hon för alltid ha tur". Så blev det. Fartyget gick många rutter och var med om många stormar och klarade sig alltid som ett under oskadd, hon fick slutligen huggas till ved för hand. Det är fin saga som jag tog till mig när jag var liten. Min mamma valde namnet för att jag alltid skulle ha tur i livet.
Jag gillar att tavlan visar henne just i en dramatisk storm! Jag hade smeknamnet Åskmolnet när jag var liten men det är egentligen en annan story. Fina små detaljer och en maffig ram har den dessutom. Saknar bara en snygg tavelbelysning...
Kramar,
Matilda K
Åh så läckert! Vilken story! Och vilken dramatisk tavla.
SvaraRaderaJag vill också ha något sånt om mitt namn. Vad jag vet blev det T för att det var det namnet som de hade samma dialektala uttal på. Måttligt spännande.
Kram, och hoppas kvällen blir perfekt!