Till salu för 1 krona

Det var så det började. På min mans hemort, dit vi åker när vi är lediga, fanns för några år sedan ett hus till salu för en krona. Vi smög omkring husets trädgård i skymningen och fantiserade. Vi pratade med grannar och med de som skulle sälja. Gick husesyn och jag inredde raskt och möblerade. I mitt huvud förstås
När vi efter en tid insåg att det verkliga priset skulle bli några hundra tusen gånger mer i form av renoveringskostnader lade vi planerna på hyllan.

Detta är själva upprinnelsen till historien om vårt kära torp.
"Kan vi inte höra med en mäklare i trakten?" bad jag mannen. "Mäklare? Nej, där uppe går allt ryktesvägen" skrattade han. Vi bad svägerskan att hålla öronen öppna och vips så var det ett torp som ryktesvägen skulle säljas via exekutiv auktion. Mannen som var på besök under påsken tog bilder och skickade till mig.

Själva auktionen var spännande till tusen. Vi skämtade innan om att se upp för sk hästhandlare med tjocka plånböcker sammanhållna av gummisnoddar. Innan "vårt" objekt skulle ropas upp såldes bla ett åretrunt hus i Skellefteå och auktionen drog många barnfamiljer. Ganska snart insåg vi att de inte alls var intresserade av ett förfallet sommartorp på landet utan rinnande vatten och vi såg på varandra med samförstånd. Det skulle vi inte ha gjort, i nästa sekund klev ett par män i 60-årsåldern in i lokalen. Med plånböckerna så tjocka att de stack långt ut på baken. De var tvungna att plocka ur dem ur fickorna för att kunna sitta! Jag riktigt såg hur min man sjönk ner i stolen han satt på. Auktionen gick snabbt. En person lade ett bud och vi bjöd över, männen med pengarna satt tysta. Vi Vann!

LYCKA

En tid senare fick vi veta att männen som varit på auktionen bara ville bevaka vem skulle köpa torpet då deras jaktlag jagar älg på marken kring huset vi köpt...