lördag 22 december 2012

Tänkvärt

en text som egentligen inte hör till saken men som jag sparat eftersom jag (och många med mig) tenderar att mäta  min livskvalitet i relation till min produktivitet. Det är en konst att göra ingenting.

Vi kom fram hit till vintervackra Västerbotten klockan 5 i fredags morse. Strax efter lunch fick jag ett nödsamtal från mina stora barns pappa. Panik, maktlöshet, oro på gränsen till vansinne. Att sväva i ovisshet under timmar som känns som dygn samtidigt som mörkret faller (både bildligt och bokstavligt) är ingenting jag ens skulle önska en fiende. Mammahjärtat slår dubbla slag och jag gråter hejdlöst in i en kudde och hoppas att lilla J inte ska höra. När allt omkring en liksom upplöses i ett fullständigt kaos av små atomer som inte kan formas till en helhet, allt ackompanjerat av en påtagligt påverkad lillebror som klänger sig fast vid sin mamma som om hon skulle försvinna så fort hon lämnar rummet. Han har tentakler som en insekt min minsting. Känner av minsta lilla förändring i mitt humör. Jag räcker inte till. Lättnaden som inträder när samtalet vi väntat på till slut kommer. Men också den stora ilskan. Jag har så mycket inneboende frustration, sorg och ilska i min kropp just nu att det räcker resten av mitt liv. 
Alla känslor transformerar sig uniformt likt en Barbapapamedlem och blir istället till dunkande migrän.

Nu har det mest akuta läget stabiliserats och trots att jag befinner mig 85 mil från mitt barn som inte mår bra känner jag mig lugnare. Hon har tagits om hand om av professionella människor som jag känner allra största förtroende för.

Jag gör mitt bästa att inte analysera sönder och att bara vara här i nuet. Det är det bästa jag kan göra.
Kram
Matilda K


9 kommentarer:

  1. Usch, det låter fruktansvärt. Hoppas att allt blir bra i slutändan. Hälsningar från en som tittar in här då och då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marielle, det hoppas verkligen jag också...

      Radera
  2. <3 från en mamma till en annan. Kram Tina

    SvaraRadera
  3. eftersom jag är en som både mått dåligt ajälv och en som stått nära människor som mått dåligt känner jag djupt med dig, maktlösheten är hemsk. tänker på er och skickar en julkram.
    /k

    SvaraRadera
  4. Kram till dig! Hoppas ni fick en fin jul trots allt, och att det nya året blir så mycket bättre!

    SvaraRadera
  5. Fick en stor klump i magen nu. Jag hoppas innerligt att det blir bra. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det gör jag med men måste nog lära mig att acceptera att det tar tid att läka en själ. Kram!

      Radera

Skriv nåt, jag blir så himla glad då!